Vi tar farväl.

Det har talats om blodiga söndagar. Det har talats om kristallnätter. Från och med idag kommer vi tala om bøfmåndagar. Ty detta är dagen av svek, samförstånd och uppbrott.
Vi var ett ystert gäng som med ivriga steg gick mot veckans första bøf. I entrén möttes vi av självaste Vreden, som välkomnade oss med ett myndigt ”Hallå grabbar”. Vår gäst för dagen hade hört mycket om bøffen och ökade på de övriga i sällskapets nästan barnsliga känsla av förväntan.
Väl till bords kom den. Kallduschen. Som att finna sin bäste vän i säng med sin älskade. Även om alla i sällskapet exakt vet vad som ska beställas, hör det till god ton att bläddra lite i menyn. Det gjorde vi. Plötsligt frös vi till is. I det så familjära innehållet hade det smugit sig in en förändring. En prishöjning. Ett svek. Lunchbiffen hade stigit från 69kr till ofattbara 84kr. Flankbiffen procentuellt sett, lika mycket. Alla bøfrätter, kycklingen exkluderat, hade fått nya ockerpriser. Vi häpnade. Sedan rasade vi.
Vid direkt konfrontation med Vreden fick vi reda på att oljepriset stigit, därmed också bøfpriset. Vi nickade som om vi förstod, men inombords slets vi itu av frågor och bedrövelse. Försiktigt började vi prata om det inträffade. Bearbeta det som en sorgeprocess. Och där kom vi till insikten. Vi kommer aldrig kunna bli ”du” med Jensens Bøfhus. Som bäst kommer vi bli hang-arounds, inte ens prospects. Vår kärlek är obesvarad. Det är inte oss det är fel på det är er. Vi tog, i konsensus beslutet att inte återvända till Bøfhuset. Vi är inga stalkers.
Någonstans kände vi oss stärkta i beslutet. Vår sista bøf skulle få avnjutas i tacksamhet över vad vi fått uppleva tillsammans. Det kändes lite rock’n’roll att dumpa någon med ett leende på läpparna. We were only in it for the bøf!
Då kom vår vän och allierade F till bords. Med ett finurligt leende började han ställa frågor om bloggen. Han visste. Alla visste. Korten var synade. När vi tittade runt oss såg vi bara leende personal titta tillbaka. De visste och de var upplysta.
Jensen har höjt priset. Vi har höjt Jensens medvetande.
Det är dags att gå vidare.