The New Guy! - eller, hur jag blev en böffer

På kontoret är böf lika heligt som koranen är för dom som praktiserar islam. Det är inget man skämtar om, så det är med stor respekt och vördnad man ger sig in i böf-businessen. Jag har vid ett antal tillfällen tackat nej vid böfförfrågningar; jag har inte känt mig redo, men idag var det dags.

Med mig på min jungfru-böf-resa fanns en fyra man stark posse med stor böf-knowledge, så jag kände mig trygg och avslappnad inför premiären. Servitrisen som kallas böfgudinnan visar oss vårt bord och hungriga böffare sliter åt sig varsin meny och börjar leta efter tisdagens böf.

I böfsammanhang är det av yttersta vikt att allt går så smidigt som möjligt. Allt måste klaffa för att det ska bli ett klassiskt böf-moment. Det börjar inte bra. Vi blir vi tilldelad en servitris som går på hårt och slänger jokes till höger och vänster. ”God morgon! Har ni sovit gott?”. Det blir tyst vid bordet. Böfäldstarna vrider på sig och tittar på varandra, men säger inget. ”Han ser ut att vara trött han”, säger hon och pekar på en av böfäldstarna. Stämningen går att ta på. En lite mindre meriterade böffare slänger ut en motfråga, ”Hur sov du själv”? Varpå hon svarar något i stil med att hon ”typ” inte ens lagt sig än. Böfäldstarna skruvar på sig ännu lite mer. Hon tar våra beställningar och försvinner ut i köket.

Eftersom jag redan innan vi gick på tisdagsböf fått i uppdrag att skriva dagens böfblogginlägg, kände jag att det var viktigt att lägga varenda liten detalj på minnet så jag iakttog varje steg servitrisen tog.

När vår servitris återvänder med vår dryckesbeställning noterar en av böfäldstarna att det begåtts ett misstag. Våra 5 STORA isvatten har krympt och blivit bara 5 isvatten. Servitrisen korrigerar sitt misstag på ett ganska snyggt sätt och ger oss en karaff med extra vatten. Dessutom har hon dragit ner på jokesen. Äldstarna diskuterar huruvida hon blivit tillsagd av sina arbetskollegor att dra ner på skämten när böfeliten lunchar.

4 böf och en burgare kommer in och jag skär loss första biten blodig flankböf, för gaffeln till munnen och smakar. Jag tuggar, känner efter, tuggar lite till och konstaterar – riktigt bra, blodig flankböf.

Jag trodde att samtal om annat än böf under måltiden var förbjudet, men så är inte fallet. Det diskuterades lite jobbrelaterade grejer under väldigt lediga förhållanden. Någon körde ett par klassiska Killinggänget-citat och drog ner lite skrattsalvor. En fin förstaböf, helt klart!

Mätta och belåtna ber vi om notan. När hon kommer med notan frågar hon oss – Vem ska jag råna?
Det blir tyst igen. "Det är lunch! Här ska inte rånas", vill vi säga i kör men gör det inte. Istället tar tysta böffare tar upp sina pengar och säger vad de ätit. När turen kommer till mig säger jag, ”En flankböf…”. Men enligt servitrisen åt jag en fransyska. Böf-possen sluter upp bakom mig och försöker få servitrisen att inse att hon har fel. Efter ett par sekunders förvirring inser hon sitt misstag och tar betalt. Den typen av böf-okunskap passar i så fina salonger.

Det spöregnade och haglade när vi gick därifrån. Jag vet inte vad dom andra tyckte om böffen, men jag var nöjd och jag hoppas att jag blir inbjuden nästa gång.

Tid till böf: 23 minuter

Incidenter
Servitrisens böf-okunskap. Missade dryckesbeställningen, skämtade lite väl mycket och på ett sätt som inte accepteras i lite finare böfsällskap. När vi kom till bordet saknades ett bestick, en kniv. Fel sås vid servering. Rätt många små incidenter, men eftersom det var min första böf och saknar referenser från både klassiskt bra, och klassiskt dåliga böf-moments, tycker jag nog att det här var ganska okej. Maten var bra; det var servicen som var dålig.

Ett stort plus för att servitrisen gav efter för högsta böfäldstens krav på 5 böfstämplar trots att ingen hade böfhäfte med sig.

Kom ihåg – böf ska ätas blodig!

--- Böf jr. för böf-bloggen