Värdebøfar skapar höga förväntningar

I tisdags var det dags för MA att lösa in sin första “Värdebøf”. Målet var egentligen från början att vänta till fem kort var fyllda för att sedan köra en femdagars-svit. Ett fullständigt vansinnigt projekt men teoretiskt väldigt tilltalande.

I drömmen låter värdebøf vackert men i verkligheten skulle det visa sig vara lite som att åka limousine till jobbet. Målet tar udden av resan.

Endast tre medlemmar styrde mot Jensens bøfkatedral. MA påtalade sin oro inför det faktum att man tvunget måste flasha sitt fulla stämpelkort INNAN beställning och på så sätt visa att man tänker vara en ”freerider”.

Logiskt sett kan de mycket väl ha två tråg med bøffar. Ett för betalande gäster (VIP-tråg) och ett med ändbitar och mer seniga härken (snik-tråg), eftersom människans toleransnivå ökar kraftigt ju mer gratis något är.

Väl på plats visade det sig att MT var på väg att lösa in sin tredje värdebøf, vilket innebar att två av tre skulle gratiskrubba.

MT var mycket nöjd med sin bøf. MA var mycket missnöjd med sin. Vilket resulterar i tre tänkbara scenarion.

Ett: MT hade kraftigt höjt sin toleransnivå
Två: MA har kraftigt sänkt sin toleransnivå
Tre: MT fick på gamla meriter sin bøf från VIP-tråget och MA, precis i enlighet med sitt dåliga turschema och som han misstänkte, från sniktråget.

Tid till bøf:
Fantastiska 9 minuter.

Incidenter:
MT bad uttryckligen om vatten i glas om 50cl. En order som bekräftades med en nick (se förra inlägget) men som resulterade i de vanliga tråkiga glasen om 40cl.