Ny gryning på Jensens

Idag var det en lätt uppsluppen stämning I bøf-gänget. Det skulle vankas löne-bøf och RG skulle toppa med att lösa in en ihärdigt ihopknogad värde-bøf. På självaste lönedagen. Det är vad vi brukar kalla att få det bästa av två världar.

Lunchen lades något senare och utan bordsbokning vilket tände ett litet hopp om att vårt bord på bøfhyllan skulle stå till förfogande. Ett gammalt ordspråk lyder: ”Man ska inte drömma, man blir bara besviken” vilket passar mer än väl in på våra naiva förhoppningar om att klampa in på bøfhuset och faktiskt få alla behov tillgodosedda.

Stämningen var tämligen god och MT spetsade spänningen en nivå med att i vanlig ordning be om att få sitt vatten i lyxigt 50cl glas istället för deras 40cl, vanligt tråkigt. Alla skämtade och skrattade högljutt eftersom hoppet nästan lämnat oss i vattenfrågan.

Döm om den förvåning som uppstod när vattnet kom in i just rätt typ av glas. Alla blev tysta.

MT började spåna kring om vi kanske tagit fel i vår bot-teori (att både kockar och personal är robotar vilket skulle vara en rimlig förklaring till den bøfpersonalens oförmåga att ta emot specialinstruktioner.). Vi kände mänsklig värme i service och som lök på laxen frågade F om sällskapet var ute på ”Måndagsbøf”.

Samtliga i sällskapet funderade kring lösningen på problemet. Är halva personalen bottar och hälften riktiga människor, eller är hälften bottar som helt enkelt inte uppgraderat sin firmware. Lurigt. Vår favorit F är inte en bot. Det var alla enade om.

Bortsett från ett lite halvsnäsigt anförande som svar när vi påtalade önskemålet om vårt drömbord löpte nästan allt som det skulle idag. Alla kände sig lite stolta och framförallt delaktiga i att vi varit med och tvingat Jensens Bøfhus att bli lite bättre.

Idag var vi med om en s.k. ”milestone” och det känns förträffligt att kunna berätta att vi skönjar en ny gryning med Jensens.

Vi gör ett hårt jobb men vårt mål är viktigt för så många med oss. Vi är övertygade om att det är värt det i slutändan.